Vad gjorde revolutionen med Etiopiens kaffe?

Den 30 april 1974 anslöt sig personal vid Etiopiens kaffestyrelse till arbetare från elmyndigheten, Commercial Bank och flera andra statliga myndigheter för att kräva rätten att bilda en fackförening. Samma dag gick kaffestyrelsens personal och personalen vid tre andra myndigheter ut i strejk (Andargachew Tiruneh, The Ethiopian Revolution).

Det var ett litet ögonblick i en mycket större omvälvning. Inom fem månader hade kejsar Haile Selassie avsatts. Inom ett år tillhörde all landsbygdens mark i Etiopien, inklusive kaffegårdarna, staten. Det som följde skulle förändra vilka som odlade Etiopiens kaffe, vilka som sålde det och vilka som bestämde vad det var värt.

Kaffe under kejsaren

På 1970-talet var kaffe ryggraden i Etiopiens ekonomi. Det odlades främst i sydväst och var landets i särklass viktigaste källa till utländsk valuta, även om produktiviteten inte ökade märkbart under 1960- och 70-talen (Tiruneh). Under 1970-talet stod kaffe för 50 till 60 % av värdet av all Etiopiens export (Library of Congress).

Handeln hade till stor del vuxit fram i privat regi. Från 1950-talet samlades kaffet in av mäklare och uppköpare i odlingsregionerna och såldes på huvudsakligen privatägda auktionscentraler i Dire Dawa och Addis Abeba. En nationell kaffestyrelse tog över tillsynen 1957, och 1972 skapades genom ett nytt auktionssystem ett centralt referenspris för etiopiskt kaffe (DRWakefield).

Marken var det större problemet. Mycket jordbruksmark brukades av arrendatorer enligt avtal med jordägare, och den kejserliga regeringen sköt hela tiden upp reformer. I slutet av 1960-talet ledde en satsning på att kommersialisera jordbruket, med stöd av internationell finansiering, faktiskt till att tusentals arrendatorer och fattiga bönder vräktes (Tiruneh).

Revolutionen och jordreformen 1975

Den 12 september 1974 avsatte en grupp yngre officerare och soldater, känd som Derg, Haile Selassie och upphävde konstitutionen. Den 20 december tillkännagav gruppen sitt program för ”etiopisk socialism”, och i början av 1975 nationaliserade den landets banker och försäkringsbolag (Tiruneh).

Sedan kom den största förändringen av alla. Den 4 mars 1975 slog proklamation 31 fast att all landsbygd tillhörde det etiopiska folket gemensamt. Privatägd mark skulle fördelas mellan människor som var villiga att själva bruka den, medan stora privata jordbruk kunde drivas som statliga jordbruk eller omvandlas till kooperativ. Bönder hade nu rätt att bruka sin jordlott och behålla det den gav, men de ägde den inte längre och kunde inte sälja den eller lämna den vidare (Tiruneh).

Bönder organiserades i bondeföreningar, som var och en omfattade upp till 800 hektar och fördelade marken mellan sina medlemmar. Arrendatorer, jordlösa, lantarbetare och alla som ägde mindre än 10 hektar kunde gå med direkt. Det var Dergs mest populära åtgärd, som möttes av nästan enhälligt bifall och, till skillnad från många tidigare lagar, faktiskt genomfördes.

Vad Derg gjorde med kaffe

De stora kommersiella godsen delades inte upp. De behölls som statliga jordbruk. I Limmu i sydväst nationaliserade Derg de flesta kaffeplantager som ägdes av jordägare och tidigare regeringstjänstemän, och de blev Limmu Coffee Plantation Corporation.

Marknaden förändrades också. Auktionssystemet som infördes 1972 hamnade under statlig kontroll, och priserna och kaffeflödet formades alltmer av regeringens politik i stället för konkurrensen (DRWakefield). På 1980-talet inrättade regeringen ett ministerium för kaffe- och teutveckling med ansvar för både produktion och marknadsföring (Library of Congress).

Omvälvningarna slog först hårt mot exporten. I oron efter revolutionen sjönk kaffets andel av Etiopiens exportintäkter till 25 %, men återhämtade sig 1976. Under de fem åren fram till 1988/89 stod kaffe för omkring 63 % av värdet på Etiopiens export och gav omkring 20 % av statens inkomster, och ungefär en fjärdedel av befolkningen var beroende av det, direkt eller indirekt (Library of Congress).

Trots statens alla ambitioner förblev Etiopiens kaffe i småbrukarnas händer. Omkring 98 % odlades av bönder på odlingslotter mindre än en hektar stora, medan bara 2 % kom från statliga gårdar, och vissa uppskattningar tydde på att böndernas skördar var större. Trots det syftade regeringens tioårsplan till att mer än tredubbla arealen statliga kaffeodlingar, från 14 000–15 000 hektar till 50 000 hektar senast 1994 (Library of Congress).

Kvoter, omflyttningar och Dergs fall

Bondeorganisationerna som hade delat ut mark blev snart statliga verktyg. Tiruneh beskriver hur de användes för att samla in spannmålskvoter från sina medlemmar, som såldes till staten till priser under marknadspriset. De hjälpte också till att flytta hundratusentals bönder från torkdrabbade områden i norr till söder och drev ihop ytterligare miljontals människor från utspridda byar till byar (Tiruneh).

En del av tvångsförflyttningarna gick rakt in i kaffeområdena. Historikern Gebru Tareke skriver att nästan 600 000 människor tvångsförflyttades mellan 1984 och 1986 från högländerna i Shewa, Tigray och Wello till lågländerna i Gojjam, Illubabor, Kafa och Wellega (återgiven av Christopher Feran). I Kafa finns skogarna där vilt kaffe fortfarande växer.

Sedan började pengarna ta slut. Världsmarknadspriserna på kaffe började falla 1987, och 1989 sjönk priset på ett kilo kaffe från 0,58 US-dollar till 0,32 US-dollar på bara några månader. Mengistu Haile Mariam varnade det årets partikongress för att valutaintäkterna från kaffe skulle minska med 240 miljoner birr (Library of Congress). Två år senare, 1991, störtades Derg av Etiopiens revolutionära demokratiska folkfront (EPRDF) (Feran).

Revolutionens arv

Derg föll, men dess största reform bestod. Etiopiens konstitution från 1995 lät marken förbli i händerna på ”staten och Etiopiens folk”. Bönder och företag kan arrendera mark av regeringen i upp till 99 år, men rätten att använda den är fortfarande inte detsamma som att äga den (Feran).

Småbrukarna är fortfarande hjärtat i det etiopiska kaffet, precis som de var under Derg. Omkring 4 miljoner småbrukare odlar mer än 95 % av landets kaffe, och 1999 skapade regeringen kooperativa förbund som skulle exportera kaffe åt kooperativ som saknade personal och logistik för att göra det själva (Feran).

Så när du rostar något av våra etiopiska kaffenrostar du kaffe från ett land där marken enligt lag fortfarande tillhör staten och folket: ett arv från revolutionen 1974.