En klimatlösning – eller en ytterligare börda för det globala syd? EUDR och småskaliga kaffeodlare

EU:s nya regler för avskogning är ambitiösa – och efterlängtade. De syftar till att stoppa produkter kopplade till skogsförlust från att komma in på den europeiska marknaden, inklusive kaffe. I teorin är det ett steg i rätt riktning. Men för de 12,5 miljoner småbrukare som odlar majoriteten av världens kaffe kan det innebära allvarliga nya risker.

Vi tar en närmare titt på EU:s avskogningsförordning – vad den är, varför den finns och vad den betyder för kaffeproducenter som redan är under press.

Vad är EU:s avskogningsförordning?

Avskogning är en av de främsta orsakerna till klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald. Det definieras som omvandling av skog till jordbruksmark – ofta för grödor som soja, kakao och kaffe. År 2015 satte FN:s globala mål för hållbar utveckling upp ett tydligt mål: stoppa avskogningen senast 2020. Det målet missades.

Som svar växte drivkraften. Vid COP26 i Glasgow gick EU med 143 andra länder i ett åtagande att stoppa avskogningen senast 2030. Avtalet erkände att det är avgörande att stoppa skogsförlust, bevara kvarvarande skogar och återställa förstörda områden för att globala klimatmål ska kunna nås. Som en del av detta förband sig Europeiska kommissionen att samarbeta med partnerländer för att stödja en övergång till leveranskedjor fria från avskogning – inklusive för kaffe.

I juni 2023 introducerade EU en banbrytande lagstiftning: EU:s avskogningsförordning (EUDR). Målet är tydligt – att säkerställa att produkter som konsumeras inom EU inte bidrar till avskogning eller skogsförstöring någonstans i världen. Förordningen omfattar sju viktiga råvaror: kaffe, kakao, soja, palmolja, gummi, trä och boskap. Enligt de nya reglerna måste företag som säljer dessa produkter till EU bevisa att de är fria från avskogning – vilket betyder att de inte har producerats på mark som röjts efter den 31 december 2020.

Ursprungligen planerad att träda i kraft 2024, har lagstiftningen nu skjutits upp för att möjliggöra en successiv införande. Större företag måste följa reglerna senast december 2025. Mikroföretag har till juni 2026 på sig. EU kommer också att klassificera producerande länder efter risk för avskogning: låg, medel eller hög. Majoriteten förväntas hamna i låg risk-kategorin, vilket hjälper till att rikta granskning och resurser dit utmaningarna är som störst.

Så vad betyder detta för kaffe?

Kaffe är den sjätte största jordbruksdrivaren av global avskogning. I länder som Brasilien, Vietnam och Indonesien har stora områden regnskog röjts för att ge plats åt monokulturplantager. Cirka 40 % av världens kaffe kommer från dessa solodlade system, där den biologiska mångfalden minskas till förmån för avkastning och enhetlighet.

Inte oväntat har EUDR mött lobbyverksamhet från hela kaffebranschen. Tyska kaffeförbundet, som representerar företag som Melitta, Segafredo och Fairtrade Deutschland, uttryckte oro, liksom Europeiska kaffeförbundet vars medlemmar inkluderar Nestlé, Starbucks, Lavazza och ECOM. Argumentet är att förordningen riskerar att lägga en alltför stor börda på producenter och exportörer, särskilt i regioner med begränsade resurser eller infrastruktur för spårbarhet.

Men kanske är den mer akuta frågan inte stora plantager – utan de 12,5 miljoner småbrukare som producerar de övriga 60 % av världens kaffe. De flesta odlar på mindre än fem hektar. I många länder drivs inte avskogningen av storskaligt jordbruk utan av fattigdom och brist på hållbara alternativ. För dessa bönder kan det vara kostsamt, komplicerat eller helt enkelt omöjligt att följa EUDR.

Ta Etiopien som exempel. Miljontals småbrukare odlar kaffe där, ofta i samodling med inhemska skogsväxter och handlar genom informella, splittrade leveranskedjor. Att bevisa att deras kaffe uppfyller EU:s avskogningskriterier är en logistisk och ekonomisk utmaning. Ändå är insatserna höga. Kaffe står för en tredjedel av Etiopiens totala export – och 30 % av det går till EU. I vissa producerande länder är upp till en fjärdedel av befolkningen beroende av kaffe för sin inkomst. Att förlora tillgången till EU-marknaden skulle vara förödande.

Förordningen tar inte direkt itu med de strukturella problemen bakom avskogning – som osäker markrätt, ojämlikhet eller brist på investeringar i landsbygdsområden. Utan stöd till småbrukare finns en verklig risk att välmenande policys slår fel och ökar klyftan mellan dem som kan följa reglerna och dem som inte kan.

Och mer grundläggande – är detta ännu en skuldinducerad strategi från det globala norr? Samma länder som nu genomdriver dessa standarder är ju de som orsakade klimatkrisen från början, och byggde rikedom genom århundraden av ohållbar tillväxt. Nu skapar de hinder för dem i det globala söder som bara försöker utvecklas – precis som det globala norr en gång gjorde.

Strategier som EUDR kommer bara att fungera om de backas upp av seriösa investeringar. Om småbrukare förväntas hoppa över samma utvinningsbaserade utvecklingsvägar som andra följt, behöver de finansiering, tekniskt stöd och långsiktiga partnerskap för att göra det möjligt. Utan det riskerar vi att byta en form av orättvisa mot en annan.

Den globala kaffemarknaden är redan skör. Priserna svänger. Klimatförändringar påverkar skördarna. Insatskostnaderna stiger. Om tillgången till stora marknader blir svårare kan fler producenter välja att helt sluta med kaffe. Att stoppa avskogning är avgörande – men det måste göras på ett sätt som inkluderar, snarare än exkluderar, de som odlar det kaffe vi alla är beroende av.